Sitter här i tysnaden och känner mig ensam. Barnen sover och lugnet har spridit sig. Fast det är inte bara lugnet som infinner sig utan oxå ensamheten. Vissa kvällar på ett positivt sätt och andra negativt. Som ikväll. Negativt. När man kommit dit-till det stadiet då är det svårt att omvandla det till något bra.
Tänker inte försöka jätte seriöst heller utan krypa ner under täcket,sätta på en film och somna. Är faktiskt trött ikväll,om jag känner efter ( vilket jag sällan gör) Oliwer bahagr ju att vakna vid 6 tiden och att gå upp den tiden varje morgon + att man är upp en gång per natt ca -det tar på krafterna det,till och med på mina. Inatt tex blev det upp två gånger. Wilma hade mardrömmar och hade tapat bort sin gosekanin. Ropade gråtandes på mamma och jag fann "ninen" på golvet.
Traskade tillbaka till sängen helt yr och somnade om-i en timme. Då vaknade prinsen och ville ha välling. Mmm jaha bara att fixa. Tillbaka i position och somnade om,hela 4timmar. 06.07 pip!
En joddlandes Ollie ståendes i fotändan och sken som en sol en fin sommardag. På med kaffet och nyhetsmorgon. Blir samma visa inatt/till morgonen så för mig är det viktigt att lägga mig tidigt för att försöka få max antal sovtimmar. Shit vilken torrboll tänker ni men ja,kanske det jag har blivit. Men vet ni vad,barnen växer ju och det står väl inte på förrän man får dra upp dom ur sängen ;)
Kvällens rulle!
"Life as we know it"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar