Tänker tillbaka...

... ända tillbaka till den 24/2-07. Smärtan. Lyckan. Och det fullbordade. Wilma kom till världen. Skönt att inte vara gravid längre. Man slapp kissandet som plågade mig i princip ständigt i 9 månader. Ryggen som va sådär. Men det klart det va värt det,varje ögonblick av ömmande rygg. Man blev en annan människa. Dagarna förändrades. För att inte tala om nätterna. Läckande bröst. Mat ofta. Magknip. Listan kan göras lång. Mils lång. Vänner försvann. Och nya kom. Och MÅNGA gammla fanns kvar. För man blir ju liksom en annan. Kan inte umgås med vänner hela tiden och bara tänka på sig själv. Utan nu kretsar det mycket om den lilla bebisen. Miraklet. När man va sisådär 12år så va ju tankarna lite annorlunda. Då skulle jag inte ha barn. Ville inte bli tjock. "Förstöra" min kropp. Men som tur va så var det ju mitt tänk som 12åring. Och nu i efterhand,inte en enda bristning på min kropp. Men skulle jag fått det skulle jag nog tycka om dom,som något fint,för det va ju mitt barn som jag burit på som orsakade dom.

Förlossningen. Ja det är ju ett kapitel för sig. In i helvete ont. Hemskt brännande känsla. Måste ha spruckit från 1an -2an men INTE det heller. Men nog kändes det så. Men det va oxå värt det. Allt ont. För jag gjorde det ju igen.

Den 19/6-2010. Då kom Oliwer. Samma känsla. Samma ont. Hemska ont. Läckande bröst. Fast inga vakna nätter och väldigt snäll bebis. Skulle lätt göra detta igen oxå,men jag är nöjd med två barn. En frisk,välskap tjej. Och en alldeles underbar liten kille. För det viktigaste är ju att dom är friska. För fina-det är dom. Tycker vi alla om våra barn.

Anledningen till denna uppdatering är att nu är det många i min omgivning som har en bulle i ugnen. Många hemliga än.. Och någa har berättat lite lätt. En del är ju inte så långt gångna och då vill man ju inte berätta,i fall att... Men på vissa syns det snart.. Och på en del syns det...om man vet.. Åhh rolit med flera bebisar.

Ska även skänka en enormt stor kram till alla vänner som funnits vid min sida,innan barn och även efter barn. Som förstår vad det innebär att ha barn. Och att det inte alltid är så enkelt att bara släppa och bege sig. Som sagt va,man är ju inte riktigt som innan fast ganska lika.. Förutom att jag blev mamma. Och DET är det bästa jag gjort. Mina två underbara friska ungar!

Och till mina "hemliga" vänner. Nu är partylivet slut på ett tag. Illamåendet kommer ta vid. Halsbrännan lika så. Kisseriet som är i full gång mest hella tiden. Och framför allt- KILONA ! hehe! Njut varje minut som det heter. För jag gillar när ni blir tjocka ;) Hoppas man snart får berätta om er alla... ! =)

Kram